För 50 år sedan

Låt oss för ett kort ögonblick vrida klockan tillbaka 50 år i tiden. Till den 31 maj 1973. Platsen är Sannerudsvallen i Kil, om än inte så som vi känner den idag, och i längdhoppsgropen har Kils AIK:s Ulf Borg precis hoppat 7.53. Just idag fyller det resultatet 50 år som klubbrekord. Alltså tog vi ett snack med Ulf och lät honom minnas.

Hur kom det sig att du började med friidrott?
Jag började när jag var 14 år. Det var en kompis till mig som var lite äldre, Tapio Koivumaa, som hade blivit kontaktad av Kalle Wikström och då hängde jag på. Jag hoppade enbart längd och blev trea i Sverige det året.

Sju år i rad, 1975-1981, tog Ulf SM-medalj (tre silver och fyra brons) på 110 meter häck. 1972 och 1973 blev det SM-silver i tresteg. Lägg därtill ISM-medaljer i både längd (silver och brons), tresteg (guld) och 60 meter häck (silver) och förutom de grenarna dessutom klubbrekord på 400 meter häck och i tiokamp.
Alltså blir den givna frågan, vilken som egentligen var Ulfs bästa gren?
Jag var ungefär lika bra i såväl längd, tresteg, kort häck som lång häck under åren då jag var 17-20 år. Hade bland annat svenskt ungdomsrekord på 300 m häck samt svenskt juniorrekord i tresteg. Under de åren vann jag guld i alla fyra grenarna på ett ungdoms-SM samt också något år senare på ett junior-SM.
Efter att jag gjort lumpen så åkte jag till USA och Brigham Young University och då låg satsningen på 400 m häck. Tyvärr åkte jag på en svår skada som tog i princip två år att bli helt fri ifrån, vilket medförde att jag lade ner den riktiga satsningen.
Jag jobbade till exempel 3-skift samtidigt som jag tränade mer på skoj resterande del av karriären, då jag enbart sprang 110 m häck. Visserligen tog jag många SM-medaljer men satsningen var begränsad.

I skrivande stund räcker Ulfs resultat i både längdhopp (7.53) och 400 meter häck (51.83) till att vara topp-50 genom alla tider i Sverige medan trestegsrekordet (15.53) är strax utanför.

Det var förstås en annan tid i början av 1970-talet, inte minst för friidrotten i Kil. Något som följande siffror från skriften ”Kils AIK 50 år” (varifrån bilden på Ulf också är hämtad) vittnar om: Under åren 1969-1973, alltså under enbart fem säsonger, erövrade Kils AIK 52 guld, 33 silver och 23 brons vid olika typer av svenska mästerskap. 1972 var det bästa av dessa fantastiska år med 17 guld, 7 silver och 5 brons.

Friidrotten var väldigt stor i Kil första delen av 1970-talet, vi hade inte mindre än 10 aktiva som gjorde någon form av landskamp 1973 (senior, junior och ungdom). Det blev ett stort lyft när vi fick allvädersbanor 1974 och det arrangerades ett antal galor med en hel del stora friidrottare från olika länder under några år.

Idag är det alltså 50 år sedan som klubbrekordet i längdhopp noterades – och så här gick det till:
Längdhoppsrekordet på 7.53 sattes på gamla Sannerudsvallen, där det var kolstybbsbanor. Vid längdhoppet låg det ett transportband i hård gummi som täckte hela ansatsbanan. Rekordet sattes dagen efter att jag muckat från lumpen och var distriktsrekord för Värmland. Det gamla rekordet låg på 7.50 och innehades av Stig Håkansson som var en riktigt duktig sprinter och längdhoppare som en gång representerat IF Göta. Mitt resultat stod sig i ganska exakt 30 år som distriktsrekord och slogs av David Frykholm IF Göta. Nu håller jag tummarna för att Melwin slår detta klubbrekord som stått sig alltför länge.

Gamla Sannerudsvallen, tänker ni. Jo, det är ju så att Sannerudsvallen av idag anlades 1974 och var då en av de första anläggningarna i Sverige med allvädersbanor. Tidigare låg friidrottsbanorna på andra sidan om den gula längan med omklädningsrum och cafeteria. Går man in på Google maps kan man faktiskt än idag se spåren av de gamla löparbanorna.
Noterbart är också att Stig Håkanssons värmländska distriktsrekord noterades redan den 8 oktober 1944 och att Ulfs rekord slutligen slogs den 3 augusti 2004.

Senare i sommar, närmare bestämt den 19 augusti, fyller Ulfs klubbrekord i tresteg också 50 år.
Klubbrekordet i tresteg, 15.53, sattes på SM i Västerås om jag inte minns fel. Min teknik i tresteg påminde mer om hur damerna hoppar tresteg, med ett långt förstasteg, ett betydligt kortare andrasteg och sedan ett ganska långt sistasteg. Tyvärr var trestegshoppandet grundorsaken till den kommande skadan jag fick i USA.

Totalt blev det ett trettiotal SM-guld i skol-SM, ungdoms-SM, junior-SM, senior-SM och dessutom ett guld som veteran för Ulf.

Jag har ingen koppling till friidrott idag men har under olika perioder varit tränare för mestadels aktiva från Kil. Jag har en bra utbildning med specialinriktning på häcklöpning, men idag har det hänt mycket i träningsväg så man håller inte måttet längre.

Nåja, har man sprungit 110 meter häck på 14.54, 400 meter häck på 51.83, hoppat 7.53 i längdhopp och 15.53 i tresteg och dessutom gjort en bit över 6.500 poäng i tiokamp finns det nog kunskaper så att det både räcker och blir över än idag.